Vi vet inte hur bra vi har det förrens vi får höra hur andra har det...!

hej. Kusinerna och Hildas barn åkte nyss hem. Den sista timmen har vi bara suttit och snackat om hur Wrumwel hade det i skolan i Kenya. Ligger i Afrika för er som inte vet. Hon gick på ett internat som man betalade 4000 kronor om året för att få gå på. Alla flickor vart tvugna att raka av sig håret med och sjön låg någon kilometer bort där de kunde tvätta sina kläder och ta med sig vatten hem för att kunna duscha. Så fort man gjorde något fel fick man stryk. Så fort man andvänt suddigummit för att man råkat skriva fel. HELT SJUKT. En gång var det en flicka som hade råkat skriva en femma istället för en sexa sedan suddat för att skriva det rätta, läraren såg att hon hade suddat och stack blyetspennan i hennes huvud. Efterssom dom inte hade något hår började det blöda jättemycket. Hon fick gå till sjuksköterskan efter lektionen och sedan kom hon aldrig tillbaka därifrån.
Wrumwel flyttade till sverige när hon var tolv, nu är hon sexton och kan svenska jättebra. Riktigt starkt!
Alltså, jag tycker det är jätteintressant att höra.
Nu hör jag att Alfred, Matilda och Henrik är här. Får väl gå ner och säga hej. Ha det fint! Kramar.
Och här har vi dom! ;) Älskar verkligen Wrumwels hår! Underbart! Flätor :DD



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback